Hur fungerar relationell psykoterapi?

I relationell psykoterapi samarbetar vi med fokus på både här och nu, framtid och dåtid. I det relationella psykoterapiarbetet är terapeuten aktiv och tydlig med sin känslomässiga närvaro. Ur närvaron kommer också en strävan efter lyhördhet – att känna in och arbeta i en lagom takt för varje individ. En relationell terapeut är angelägen om att fokusera på vad klienten upplever och är redo för att prata om och uppleva tillsammans just i stunden. Vartefter behandlingsrelationen blir alltmer trygg kan den befriande, men också utmanande, förändringsprocessen som sker bli alltmer tydlig och ge positiva avtryck. Förändring i relationell psykoterapi kan alltså ske genom att du får en trygg plats för att prata om dina tankar, stöd i att uppleva genuina känslor och pröva nya förhållningssätt, både i terapirummet och i vardagen.
Jag har gått flera utbildningar i AEDP (Accelerated Experiental Dynamic Psychotherapy) – en modern integrativ terapiform som utgår från anknytningsforskning och neuropsykologi. AEDP är en relationell och känslofokuserad psykoterapiform som blir alltmer använd i olika länder.

Vad är teorin bakom relationell psykoterapi?

I relationell psykoterapi utgår man ifrån neuropsykologi och så kallad affektteori. Det finns forskning som visar att människans medfödda känslosignaler är livsnödvändiga och kan ge oss en riktning och djupare känsla av mening och sammanhang. Genom att få tillgång till denna kroppsliga och känslomässiga intelligens kan vi också lättare avgöra vad som är just våra personliga tillgångar och begränsningar som vi kan använda och utveckla mer.

En annan hörnsten i relationell psykoterapi är den så kallade anknytningsteorin. I anknytningsrelationer, både under barndomen och senare, har våra känslor bejakats eller förnekats och vi har ofta anpassat oss för att få närhet, kärlek och gemenskap. Dessa relationella erfarenheter(inre arbetsmodeller) formar till stor del hur vi förhåller oss till oss själva och andra, om vi blir trygga och självständiga och vågar komma andra människor nära eller känner oss ständigt osäkra eller ensamma.

Våra inre arbetsmodeller är mer eller mindre omedvetna, men hur självanalytisk man än är kan de vara svåra att förändra på egen hand. För att gå vidare i sin utveckling kan man också behöva bearbeta sorg och ilska över tidigare frustrerade behov av närhet som inte blivit uppfyllda. I hjärnforskning ser man att en människans förmåga att förändra känslor, tankar och beteende är starkt beroende av en relationell upplevelse och bekräftelsen från en annan stödjande person. I relationell terapi tar man inte bara hänsyn till den psykologiska miljön utan ser också att den sociala, kulturella och politiska kontexten påverkar människors liv och möjligheter.