Hur fungerar känslofokuserad psykoterapi?

Känslofokuserad terapi syftar till att öka kontakten med egna grundläggande känslor. Terapeuten är aktiv och arbetar tillsammans med klienten för att känslosignaler ska bli begripliga och ge information om egna önskningar och behov. Det handlar också om att kunna kunna reglera impulsiva känslor och kunna ta vara på den ”inre känslokompassen” på ett konstruktivt sätt. Med hjälp av denna nyvunna förmåga kan du uttrycka känslor på ett sätt som blir mer positivt och meningsfullt för både dig själv och andra runt omkring dig.

För att ha en grund att utgå ifrån gör man i känslofokuserad psykoterapi ofta en analys av hur känslolivet ser ut för klienten – vilka viktiga känslor är svåra att förstå och uttrycka, vad gör man istället och vilka inskränkningar leder detta eventuellt till. Kanske är man högpresterande och tillagsinställd för att man har svårt att visa konstruktiv ilska, sätta en gräns för sig själv och för andra? I känslofokuserad terapi läggs även stor vikt vid tryggheten i behandlingsrelationen. Utan denna trygghet blir det givetvis svårt att visa känslor och terapeuten lotsar dig varligt genom processen.

Vad är teorin bakom känslofokuserad psykoterapi?

”Det var bara en känsla” är en mycket missvisande fras. Det finns vetenskapliga studier som visar tydligt att känslor är centrala och medfödda reaktionsmönster som vi alla har. Deras evolutionära uppgift är att ge oss snabb information så att vi ska kunna reagera på vad som händer. Blir vi rädda behöver vi kanske ta skydd så fort som möjligt eller skaffa hjälp.

Många människor har lärt sig att inte visa vissa känslor. Vi kan ha fått negativa reaktioner från föräldrar, men även påverkats av negativa händelser senare i livet. Som barn är vi helt beroende av föräldrarnas omsorg och kärlek, annars överlever vi ju inte! Känslorna kan då bli något obehagligt som vi döljer eller undviker – i en sådan utsträckning att vi förlorar den mest centrala källan till vägledning i livet.

Känslorna är dessutom ett viktigt kommunikationsmedel mellan människor. Vi har en grundläggande förmåga att läsa av andras känslor och att kunna visa känslor är viktigt för att andra ska förstå oss och dela det vi upplever. Att visa känslor är också viktigt för att vi ska kunna uttrycka behov och få det vi önskar från andra. Ju mindre kontakt vi har med våra känslor desto osäkrare och mer ensamma riskerar vi att känna oss. Utifrån affekt- och anknytninsteorin är en nära relation viktig för att vi ska kunna återerövra ett genuint känsloliv. Det som har hämmats i relation behöver åter bekräftas positivt och upplevas med en annan människa för att kunna integreras vår självbild, självkänsla och i hjärnans nervsystem.